- Skrapar i marken. Ja jag klarar inte av ''ouppfostrade'' hästar som ska stå och skrapa i marken medans den står i gången eller på morgonen när dom ska utfodras. Cosmo är faktiskt en av dom hästar som sparkar i boxdörren på morgonen när man ska gå dom foder, något jag tycker är väldigt jobbigt och jag försöker få ett slut på det men samtidigt svårt när jag inte har hästarna varje morgon. Ännu värre blir det iallafall om ägaren till hästen inte bryr sig om när hästen står och skrapar, som att det är helt okej att den gör det en gång men att dom säger åt hästen ibland. Det hjälper inte.

-

- Bits eller naffsas. - Själv vet jag att Cosmo kan ha en tendes att börja hålla på med läpparna eller hur man nu ska förklara de när man ger honom ett äpple från handen. Därför gör jag det aldrig utan gör det i krubban för att inte göra det till en vana att han ska tigga.

-

-Står stilla - T ex om jag ska vänta på att gå över vägen från stallet, Jag är jätte noga med att Cosmo ska stå stilla och lyssna på mig och inte gå runt. Samma sak om jag ska lägga på sadeln eller tränsa honom, han ska inte röra på sig och ''störa'' mig i det jag försöker göra.

-

Jag vet inte vad ni tycker men så tycker iallafall jag. Och ja man har ju olika åsikter om sånt här.

.

.

.

.

.

-

.

Det får gärna komma snö nu så vi slipper surregnet och den hårda marken som bara går att skritta på. Jag längtar allvarligt talat tills snön lägger sig på marken, när man kan fara ut och plumsa en fin vinterdag. Dock finns det saker som gör att jag inte vill ha vinter, 30 minus eller storm. Inge vidare enligt mig iallafall.

.

.

.

-

-

-

-

-

-

-

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Gårdagen körde jag och Cosmo lite arbete från marken, han skulle backa när jag höjde handen i visade pekfingret. Från början var han mest bara arg för att jag försökte få honom att backa på kommando sen blev det bättre och bättre. Nu är det bara att öva tills det sitter! Idag var jag ute stora nyby, försökte få honom att sätta sig mer på bakdelen, något han tyckte va jobbigt men han försökte och det är huvudsaken! Han blev lite frustrerad när han inte längre fick galoppera på när jag stod upp, (för det mesta står jag upp när jag rider honom) - Eftersom jag tycker att han ska få det lättare i galoppen utan att jag tynger på hans rygg för mycket. Man märker verkligen skillnaden på hur mycket jobbigare det blir när jag sätter mig ner och försöker jobba ihop honom än när jag står och försöker få ihop honom, kommer åt honom mycket mer sittande och då blir han mer irriterad och envis. Imorgon ska jag försöka få tid till att gå upp och prova körselen jag köpte förra helgen.

.

.

.

.

2006 köpte vi honom av en familj från Vännäs. Jag hade ridit honom ett år tidigare och var helt dödskär i honom, i början visste jag inte att han skulle bli min, jag fick se massor som var och provred och det tog på krafterna att se någon annan än jag sitta på honoms rygg då jag äntligen funnit en ponny jag fick ta hand om varje dag. Efter 4 provridningar med inga resultat ringde Anki pappa en middag en fredagkväll och pratade på, jag trodde att Robin var såld och att det var dags att fara dit och säga hejdå. Jag minns att pappa la på telefonen och satt sig vid bordet igen, jag var en minut från att gråta när pappa sa: '' Erika, vi ska köpa Robin ''. Just dom där orden var dom finaste orden jag hört. Jag skulle få en alldeles egen häst som jag skulle få ta hand om, JAG lilla Erika.

.

.

-

.

.

Våran karriär inom hoppningen var aldrig självklar. Robin var en ponny som man var tvungen att rida på ett speciellt sätt innan tävling för att kunna ha allt under kontroll, man kunde aldrig heller förvänta sig rosetter på varje tävling då han inte var/är den hästen som hoppar upp sig och är rädd om sig själv som andra hästar är. Jag minns en gång när vi skulle fara och tävla i Lycksele, jag pratade med Carro, (min dåvarande tränare) och sa att jag blir så besviken för att han sällan gör sitt bästa även fast jag rider honom på rätt sätt. Den helgen fick jag ångra det jag sa då vi i Lycksele hade placeringar i alla klasser, vi vann AC-BD cup tillsammans och jag var överlycklig!

.

.

Vi fortsatte våran karriär med några nollar, några 4felare och ibland mer men efter varje tävling var jag alltid lika lycklig, han var den snällaste ponnyn att hantera när det gällde besiktining, lastning osv. Han var aldrig nervös och fick mig att känna mig trygg när jag gick in på banorna.

.

-

.

-

-

-

-

-

-

Efter fina år tillsammans vart vi erbjuden att delta i Elitlaget för Umeåryttarförening och vi tackade ja. Vi hade ett fint lag med bra lagkamrater, resultatet var inge vidare men det var en upplevelse att höra dom skrika på en innan start. (fick nyss rysningar). Vi kämpade oss till sista omgången då Robin fick mugg och inte kunde delta överhuvudtaget men ja kommer aldrig glömma vilken känsla det var att bara bli uttagen till Elit när vi till en början inte ens hade en plan på att tävla hoppning överhuvudtaget.

-

-

-

-

-

-

-

Näst sista tävlingen tillsammans minns jag som igår. Det var i vindeln, jag skulle hoppa Lb och msv för sista gången. När jag gick in på Lbn hade jag bara tanken om att ha kul, han var super fin och fixade allt perfekt. Jag kände hur fint han lyssnade och allt bara flöt på:

-

 

.

I MSV var jag inte heller så speciellt nervös, jag hade kvar känslan från lbn och vi gjorde den finaste rundan på msv någonsin tillsammans, vi slutade på 4 fel och jag grät av glädje. Att få avsluta MSV på det sättet var verkligen det jag ville göra.

-

.

.

Bilden ovan är bilden från vår sista tävling tillsammans på Umeåryttarförening. Jag har aldrig hyperventilerat och gråtit så mycket innan, på och efter banan i hela mitt liv. Jag kunde knappt andas när dom sa varsågod och rid och när jag stod och väntade i gången för att gå in på banan var det en gubbe som kom fram till mig och sa '' du behöver inte vara orolig att det går dåligt det är inte högt och ni är duktiga'' och då svarade Mari som stod bredvid mig och strök mig på benet '' det är inte höjden hon är rädd för, det är hennes sista tävling tillsammans men den här hästen''. De var det jobbigaste av allt, jag hade hunnit tänka efter och jag insåg att det där var sista gången jag gick in på en bana tillsammans med honom. Som ni ser på bilden slutade iallafall våran sista tävling  bra tillslut även fast det var mycket tårar inblandade. jag minns bara hur alla som skulle sälja sin häst efter tävlingen grät när vi red förbi varandra efter ritterna..

-

.

Videon ovan är våran sista LA tillsammans, man ser hur jag hänger på hans hals på väg ut, hur jobbigt allt var.. jag klarar knappt av att kolla på det nu ett år senare. Jag ångrar inte en dag med denna ponny.

-

,

Jag skulle kunna sitta och skriva i dagar om jag ska berätta om alla minnen tillsammans istället avslutar jag med att säga att jag aldrig har gråtit så mycket glädjetårar än när vi har haft våra bästa stunder tillsammans. Nu lever jag på minnena hur jobbigt det än är. Jag saknar honom varje dag men jag övertygar mig själv att han har det bra och det har han, han är bara inte min längre, det är nog det som gör mest ont. Fina R. Nu märker jag hur lätt jag har för att gömma saker för mig själv, det här är ju faktiskt det jobbigaste jag har varit med om och att titta tillbaka gör mig både glad och ledsen. Där har ni iallafall en historia, en historia jag aldrig kommer glömma. Som jag alltid har sagt, världens finaste Robin.

.

.

.

.

.

.

Hade med mig kameran till stallet imorse så här kommer lite bilder. Den här morgonen var riktigt bra, önskar jag hade fler dagar då jag klev upp tidigt och spenderade den i stallet. Undra vad mitt liv skulle innehålla om jag inte hade det här som mitt ''andra liv''. Jag älskar mitt stalliv hur hästnörd jag än låter. ryser när jag tänker på hur bra jag har det egentligen, inte alla som har häst och får uppleva det jag upplever varje dag.

.

.

.

-

-

-

.

Idag slängde jag på honom alla reflexer jag hade och for ut stora nyby. Redan när jag började skritta iväg var han full med energi (i vanliga fall brukar han lunka på i sin egen takt utan svar framåt) men idag var han på G redan från början. I traven vart han ännu mer framåt och fick till och med ta tag i honom lite extra idag för att han inte skulle fortsätta lägga sig i handen och springa iväg med mig. Första galoppfattningen blev ett bocksprång rakt upp sen galopp, han måste ha fått något slags rus i kroppen idag för såhär brukar han inte vara, men han var super rolig att rida däremot! Dock var han så övertaggad så när jag galopperade på honom så bytte han i varannat bara för att busa, men ibland tycker jag faktiskt att dom ska få busa. Allt ska inte vara för seriöst när han bara är 4, huvudsaken är att han slutar när jag säger åt honom. Imorgon har jag iallafall bestämt mig för att vara med för Buster, min gamla tränare som jag tränade för när jag hade min d-ponny Robin. Ser framemot det, han har sett Cosmo 2 gånger tidigare och det var när han nyss hade kommit till mig, en av gångerna han såg honom var första träningen för en tränare för mig och Cosmo tillsammans. Såhär såg det ut då:

Så vi får helt enkelt se hur det går, kommer iallafall vara jätte kul och jag ser framemot det och speciellt om Cosmo har den energin han hade idag och lägger det på den rätta sidan.

.

.

.

.

.

.

.

.

Idag blir det en vanlig ridtur runt stora nyby bara för att känna igenom honom inför träningen för Eva imorgon klockan 4. 2 Veckor sen vi tränade sist, kommer både bli roligt och spännande!

.

.

.

.