Okej, för att förtyderliga allt som har hänt. Cosmo vart sparkad i Fredags, kom in på 3 ben i stallet. Veterinären har varit och tittat på honom & hon gjorde en bedömning att han kanske har fått en spricka i benet. Lite ovanför knät på sidan.. Tanken var att ta honom till veterinärstationen för att kunna göra en röntgen inom dom närmsta dagarna, men för säkerhetens skull så kommer vi vänta med det 2-3 veckor framåt för att sedan kunna flytta honom med lite mer säkerhet. Cosmo äter smärtstilande så länge och har bomull och linda runt benet för att benet ska bli stadigare och att han ska röra på det så lite som möjligt. Febern kollas varje dag & ikväll låg den på hans normala 37,2. Han är piggare idag också, som jag skrev tidigare har han legat ner natten till idag.

 

Jag hoppas så klart att det inte är en spricka utan bara en ''jädra smäll'', men veterinären sa att det såg ut som om det vore en spricka. Så nu är det bara att avvakta 2-3 veckor framåt och hålla han lugn inne i boxen. Inget kul hästliv enligt Cosmo, som gärna tar några steg ut från boxen direkt jag öppnar. Men det finns inget att göra, håller alla mina tummar och tår för att allt är så lindrigt som möjligt. Vi har då inget flyt alls. Blir smått galen! 

 

 

 

Nyss kommit hem från prinsen. Hans elastriska linda runt benet är omlindat, han har fått i sig sin medicinkur för idag och han har blivit ompysslad med borstning. Han har legat ner inatt, vilket jag tar som en positiv grej. Han skulle aldrig ha kunnat lägga sig ner eller ta sig upp första dagen han kom in på grund av att han inte kunde ta hjälp av ena frambenet.

 

Pratade med veterinären imorse & betämde oss för att avvakta 2-3 veckor till för att kunna ta honom i transporten utan att vi ska behöva vara rädd att det blir värre. Att han kanske tar ett snesteg i transporten och då blir allt dubbelt så allvarligt än vad det redan är. Så just nu ser det ut att bli boxvila, smärtstillande och lindat några dagar till sen väntas det ännu 3 veckor med lindat ben och boxvila. Det är hemskt att gå och vänta men det finns inte mycket vi kan göra nu. Jag gör allt för att hålla humöret uppe, trots att det är tungt att se honom sådär. Men han ger mig positiv energi samtidigt. Så egentligen skulle jag vilja sitta i stallet hela dagarna, men ingenting blir bättre av det så vardagsgörat måste bli av ändå.

 

 

  

 

En ny dag med nya tag. Stallgänget samlade sig idag för att bygga om hagarna till i vinter. Cosmo kommer nu få gå med Robin i en egen hage, vilket jag är otroligt glad över. Han behöver inte stå själv & han får stå med det absolut bästa sällskapet.

 

Men just nu är det boxvila som gäller för C. Men nu efter hans utskrivna smärtstillande av veterinären verkar han kunna belasta mer på fram idag. Däremot har det sina nackdelar också, han snurrar runt precis som har brukar & känner redan att han vill gå ut från boxen direkt jag öppnar för att titta till honom. På tå hela tiden direkt det händer någonting. Tycker så synd om honom. Alla hans kompisar står ute i hagarna och äter medan han måste stå i boxen hela dagarna. 

 

I imorgon ringer jag veterinärerna igen för att kunna ta honom till stationen. Jag vet inte riktigt hur det ska gå, men på något sätt måste det gå. Blir tokig av att gå runt och vänta på ett säkert svar. Just det här väntandet är den värsta biten. 

 

 

 

Han ser rätt nöjd ut trots att han har skaffat sig en stor röd strumpa på vänster fram. Jag har nog aldrig varit med om en sån positiv häst trots alla motgångar och smärtor. Han gör det bra, han är bäst. 

 

Har varit och nattat Cosmo, mockat rent i boxen och fyllt upp med nytt spån, matat han med morötter & pysslat om honom med pussar och kramar. Han ser så nöjd ut jämt. Hans blick får mig att smälta. Han bara står där och tittar på mig som om han försöker säga ''kan vi hitta på något?'' ''vad ska vi göra nu?'' ''lek med mig''. Han är så oförstående om vad som har hänt trots att det har hänt han. Han försöker som bete sig som vanligt trots att han fortfarande inte kan stå ordentligt på vänster fram. Han snurrar runt i boxen precis som han brukar men med en liten annan teknik. Jag ser redan hur uttråkad han är av att spendera all tid i boxen, stackars liten. Önskar jag kunde uppfylla hans tankar om att gå ut och leka.

 

 

 

 

Vill inte gå in på några detaljer för än jag vet att allt är säkert. Men Cosmo och jag har en framtid att kämpa med, det är en sak som är säker. Jag vill säga att det kommer gå, jag vill säga att vi är tillbaka inom kort. Men det jag vill kan vara för mycket. Jag är som ställd, förstörd och försöker vara stark på samma gång. Vi klarar det här. 

Det känns bara som att jag vill så mycket men att jag bara springer i motvind. Att vilken väg jag än väljer så är det fel. Jag börjar ställa mig frågan ''vad gör jag fel?''  Det rinner tårar och jag vet inte vart jag ska vända mig. 

 

 

 

Ja, det är ungefär så jag känner nu. Fick ett samtal vid 12 idag som löd ''Hej Erika, du måste verkligen komma till stallet nu, Cosmo är alldeles blodig och vägrar gå, han har blivit ordentligt sparkad'' första reaktionen var att kolla ut i ingenstans för att sen börja gråta. Men med Moas ord tog vi bilen upp till stallet. Möttes av en Cosmo som nästan satt på baken nerför backen och vägrade gå framåt. Och som hästägare gick jag fram och tog över. Slutade med att vi fick backa honom ner för backen till stallet. 

 

Olyckan hade troligtvis nyss hänt när Madde kom till stallet då blodet fortfarande rann från såret på vänster fram. Svullnaden hade inte heller kommit än. Spolade kallvatten på såret och for sedan ner på apoteket för att köpa gasbindor. For tillbaka upp och plåstrade om honom och gav honom hö. 

 

Ikväll när vi var där igen så hade benet svullit upp mer men såret såg rent ut. Så vi avvaktar till imorgon och ser om han har blivit bättre. OM inte så kommer vi kontakta veterinären. Ursch.. mina ögon svider, det är så otäckt. 

 

 

Min häftiga lilla häst. I förrgår for jag och pappa upp och hoppade Cosmo, tanken va bara att känna flyt, slutade med att vi flög över hinder på 110-120, helt otroligt! Har aldrig känt en sån positiv känsla från Cosmo, man kände verkligen hur han laddad upp för att trycka av för att göra ett underbart språng. Allt är så mycket roligare när Cosmo är 100 % fokuserad och tycker det är kul! Blir nog att anmäla sig till tävlingen på URF v.41, spännande!!

 

Pappa satt sig även upp på honom. Kunde till och med ta en galopp efter fyrkantspåret. Både pappa som nu gått mer än en termin på ridskola och Cosmo som har utvecklas extremt mycket nu på slutet var riktigt duktiga. Däremot är Cosmo lite mer annorlunda än ridskolehästarna. Hästarna på ridskolan har ju ''imprintat'' i huvudet att dom ska gå på fyrkantspåret, osvosv. Cosmo är fortfarande lite vinglig, speciellt när man hamnar i obalans, vilket man såg ganska tydligen när pappa red. haha. Men det är kul att se! Pappa var super mjuk i handen och for runt där på min 6 åriga häst som jag nästan har ridit in själv. 

 

 

Ligger och tittar på Horsemanship startpaket, i det ingår det, rep, repgrimma och nh stick för 795 kr. Jag visar min pojken priset och han säger utan att tveka. ''Sjuhundranittiofem spänn, det där kan man ju typ göra på syslöjden helt själv, helt gratis'' hahah. Åh, jag ser typ hur ointressant och meningslöst det där ser ut från hans synvinkel. Hur han aldrig skulle lägga pengarna på ett rep, en grimma och ett nh stick. 

 

Ska iallafall titta runt lite mer för att kolla på mer repgrimmor och sånt. Men enligt mig är det här nytt, vet som inte om den grimman som kostar 700 spänn är bättre än den som kostar 200, haha. Får läsa mig till det helt enkelt. 

 

Idag tyckte jag att det var på tiden att köra lite mer träning från marken, så jag tog med mig longeringslinan upp till hagen och använde åkern innan jag tog in honom för ompyssling. Cosmo ser alltid så sur ut när jag får honom att göra saker, det är som att han blir arg på mig för att han gör som jag säger. Men direkt efter han har gjort det jag bett han om spetsar han öronen framåt och ser nöjd ut igen.

 

Har tänkt lite och ska beställa hem ett rep och en repgrimma så jag har lite bättre verktyg för just arbetet från marken. Blir spännande! Kanske går allt ännu bättre då?

 

Var ute och red i skogen idag, Cosmo var pigg och glad! Han fick hålla koll på benen över alla rötter, något han har väldigt svårt med, haha. Han är väldigt klumpig och har alltid varit. Men det börjar ta sig. Förut kunde han gå in i dörrkanter. Han tror han är smidig som en katt, men egentligen är han klumpig som en elefant. Haha åh, det är så charmigt att se.

 

 

 

 

 

Har fört över massor av bilder från mobilen till datorn och hittade en film på Cosmo när jag tränar lydnad från marken förra vintern. Det är väl egentligen bara jag som vet hur Cosmo är som individ. Om jag skulle förklara honom med 4 ord så är det, Envis/bestämd, liten, stark personlighet & självsäker. Med ''liten'' menar jag att han är som ett litet barn i huvudet. Ett rätt bra exempel på det är när Marita skulle ta in hästarna en kväll och Robin och Cosmo kommer springades mot henne. Robin börjar bromsa in 10 meter innan henne, men Cosmo fortsätter och galoppera tills det är 3 meter kvar & sen ska han då sakta av sådär snyggt som Robin gjorde. Men när han ska bromsa inser han att backen lutar och att han inte kan få stopp på benen, så han sätter sig på rumpan och glider mot Marita på det blöta gräset, haha.. Ja, det är typiskt Cosmo. 

 

När han just hade kommit till mig som 3åring var han extremt bra på att bara gå över en. Han såg mig inte som någon ledare, utan körde över mig när han ville. Så jag insåg efter ett tag inte kunde ha det så. Han var ju inte bara så mot mig, utan mot alla andra i stallet också. Så jag började gå promenader där jag enbart tränade på lydnade från backen. Började med att han skulle stanna när jag stannade & att det var jag som gick först inte han. Från början fick kedjan hänga under hakan på honom då han var expert på att bara gå, spelade som ingen roll vad man gjorde, om han gick då gick han och man gled bara efter om han hade bestämt sig. Men efter 3 dagar med träning så kunde jag gå med honom i vanligt grimskaft och han höll koll på mitt kroppspråk hela tiden. Rätt häftigt faktiskt. 

 

Och efter det byggde jag bara på saker som skulle få honom att lyssna på mig och inse att det var jag som var hans ledare. På filmen har vi tränat ca 2 veckor på att rygga när jag lyfte upp fingret, och bara några få dagar på att han skulle flytta rumpan. Han gör det bra. Jag är så kär i den där i individen! 

 

 

 

 

 

Det som också är så häftigt är att ingen annan än jag och min pappa kan göra det här med Cosmo på samma lätta sätt. Egentligen förstår jag inte hur pappa kan ha ett sånt band med Cosmo när han oftast bara träffar Cosmo när han följer med upp på ridhuset. Men det är kul. Pappa har alltid älskat Robin (min förra) han var som en liten hund, pappa gick med honom på träningar och tävlingar utan att ens behöva ta i tygeln, han följde pappa i varje fotspår. Och nu börjar Cosmo mer och mer bli som Robin. En underbar känsla att se en del av Robin i Cosmo. 

I sommar har vi rivit den gamla vinterhagen & byggt oss en ny till den kommande vintern. Tanken var att alla hästar skulle få gå tillsammans i en enda stor flock & att vi ska ha lösdrift med slowfeeding nät. Men nu har nya problem kommit. Cosmo blir sparkad var och varannan dag, både bak och fram på kroppen. Inget allvarigt än så länge men han har några inte så fina märken på rumpan, knäna osv. Så nu ska vi dela av den nya vinterhagen i 2 och dela upp hästarna 3 och 3. Min högsta önskan är egentligen att alla hästarna ska få gå tillsammans men med skadorisken vill jag inte. Nu när inte hästarna har broddar har alla hästar klara sig från värre skador, men när broddar åker på blir allt allvarligare. Det är tråkigt att man ska måste skilja på dom efter en hel sommar tillsammans i en enda stor hage. Men vad gör man? går ju inte att ha alla i samma hage när skador kommer och går. *suck*

 

Jag vet inte hur många gånger jag tänker tanken att jag ska skriva om Cosmo men när jag väl ska sätta mig ner och göra det har jag inte orken att skriva det jag verkligen vill. Verkligenheten om hur mycket tid jag spenderar med Cosmo tar över bloggen, spenderar hellre flera timmar med Cosmo istället för att sitta här och försöka knepa ihop allt jag vill ha sagt, men jag ska nu göra ett försök. Jag ångrar att jag inte tar tiden åt bloggen på kvällarna och skriver dag för dag vad Cosmo gör för framsteg, vilka bakslag vi får hit och dit, hur vi i stallet gör ändringar osv. Men ska nu för min egen skull skriva en del av allt som har hänt. Oturen som har tagit oss. 

Kan börja med att skriva att oturen har slagit till i år igen. I börjar på sommaren gjorde vi vår bästa tävling någonsin i Övik, Cosmo var helt otrolig. Går inte ens att beskriva med ord, 3 nollor av 3 möjliga. Hoppade som aldrig förr. Efter den tävlingen var det tänkt att vi skulle åka till Nordmaling. Men istället så rev Cosmo & Sonat hagen imellan dom och Cosmo fick en spik igenom bogen, rätt så djupt sår. Veterinären fick komma och han fick en drän in i benet som skulle få svullnaden att gå ner. Efter 2 veckor var vi tillbaka igen, men Nordmaling blev inte av. Började rida igång honom igen, samma fina häst med positiv vilja. Men det gick bara ytterligare 2 veckor så började han hosta & snora. Ringde veterinäerna i Vännäs. Dom sa att han kanske hade blivit allergisk och att jag skulle avvakta några veckor och hålla koll. Inget blev bättre så jag tog hem veterinärerna för att kolla på honom. Efter olika prover fick jag veta några dagar senare att han hade en förkylning i kroppen. Veterinären ville inte gå någon slags medicin utan det var helt enkelt bara att vänta ut hostan tills den gick över. Jag ställde av honom från allt. Han fick gå med sina kompisar i hagen, tog in honom och borstade honom, kollade febern varje dag men ingenting blev värre. Allt stod bara stilla. Olika tävlingar föll bort och jag missade även våran enda hemma tävling. Men det blev bättre. Veckan då jag for utomlands hade han blivit frisk igen. Han hade hostat en gång då jag var ute och skrittade veckan innan. Men inget mer. Julia tog över honom och red honom lugnt veckan jag var borta & när jag kom hem var han frisk igen. Så nu är han på G igen, men han har tappat muskler & kondition. Men vi är på väg upp igen. Det är bara jobbigt att det alltid ska vara något. Men jag är väldigt glad att har är den pigga, friska Cosmo igen. Så just nu rids han som vanligt igen & förhoppningsvis slipper vi fler svackor. Ta i trä.