Nytt från posten
För ungefär en vecka sen beställdes det ett nytt regntäcke, ett skrittäcke och ett par nya frambenskydd till Cosmo, hans eskadron skydd har nu gett upp, surt.. jag tyckte om dom men karborren var alldeles för sliten. Men hämtade ut allt idag. Benskydden är ett par nya ''hemma skydd'' som kommer få ta över eskadron benskydden.
.
.
.
.
.
Min vackra prins
30 Augusti
Här är det tyst. Har helt enkelt inte haft tid att skriva och när jag har tänkt skriva känns det bara som att det blir samma varje gång, vilket känns lite tråkigt!
.
Men det har hänt en hel del sen sist. Det har byggts ännu en hage i den stora. Har alltså delat av den. Nu står Robin skälv och Cosmo får stå med Barry tills det är dags med täcken sen får Cosmo en egen hage medan Robin & Barry får gå ihop.
.
Var även och red markarbete här om dagen, Cosmo gick riktigt fint och han blir bara starkare och starkare. Det är
så himla kul att se utvecklingen!
.
Om allt går som planerat kommer det även en ny häst till stallet snart, Julia ska få en c-ponny. Kul!
.
Ett konditionspass som slutade med en fin samlad galopp
Konditionsträning efter Pengforsvägen idag gick bra. Ridturen slutade med en fin häst som samlade sig riktigt bra på bakbenen. Innan ridturen smällde de dock i hagen.. Carre blev intryckt i ett hörn och Barry matade bara sparkar.. Så dom ska inte gå tillsammans med andra ord.
.
Dagens ridpass - 23 augusti
Idag blev det ett litet pass på banan. Red på en åtta och jobbade att han inte skulle skjuta ut bogen så mycket, och jobbade även med den samlade galoppen, som för övrigt har blivit mycket bättre. Blev även några byten, några fina och några mindre bra, haha.. Han vill gärna sparka när bytet ska ske till höger galopp. Till något helt annat, Cosmo ska nu börja stå själv igen, anledningen till det är att han ännu en gång har börjat riva sönder täcken. Hela sommaren har gått men nu börjar de om. Mindre glada stallkompisar i stallet. Men jag vägrar att ha en munkorg på C, finns som inte på kartan. Men pratade med M i stallet idag och fick även höra att hon tyckte Cosmo sköter sig så bra på morgonen nu mera. Förut hade han lätt för att "bara gå" nu räcker det med att man skakar lite på grimmskaftet så får man hans uppmärksamhet. Kul att höra!
.
23 Augusti - Ingen respekt
Igår bestämde jag mig för att försöka hitta nya ridvägar uppe i skogen. Slutade med att jag vände på alla möjliga ställen, dels för att jag vart osäker om jag skulle möta något djur, haha. Och dels för att jag inte ville rida vilse. Men det slutade iallafall med att jag red efter skoterleden en bit och kom fram till en grusväg där jag kunde galoppera på rätt bra! Dock inte världens bästa underlag, tråkigt nog så det blir nog sällan någon fler tur dit.
.
När jag sedan red hem därifrån red jag samma väg efter skoterleden. Skoterleden gick bredvid Bjurholmsvägen där ett antal lastbilar kör. Cosmo brydde sig inte som vanligt. Det är inte fy skam att ha en 5åring som inte är rädd för timmarlastbilar som drar förbi i 90 km/h. Duktig häst! Men det jag vart irriterad över var att en bil som kom bakifrån tutade på oss, vilket Cosmo inte brydde sig om i det här fallet. Men tänk om han inte hade varit 100 % trafiksäker, tänk om han hade fått panik. Vissa bilförare har en sån liten respekt, blir så förbannad. Ja jag såg bilen men inte reg nr, så kan inte göra något. Och även om jag såg reg nr vet jag inte riktigt hur jag skulle kunna straffa personen. Men jag vart iallafall sjukt förbannad. Och ett finger åkte upp mot bilen. Idioter.
.
.
Jag tycker att det är fel
På tala om tävling. För någon vecka sen var jag på Norrmalm och kollade på ponnyhoppningen. Det gick bra för Vännäs ekipagen som tog hem segern med div 2 laget, grattis till din små duktiga ryttarna! Men det var inte det som tog min uppmärksamhet mest. Det som tog min uppmärksamhet var en förälder till ett barn som skulle tävla. Föräldern till dottern stod och skrek utifrån banan. Och det var inte det glada skriket utan mer att ''rid rätt nu, du kan inte rida sådär dåligt GALOPPERA!''. Jag var så nära på att gå fram till den föräldern och säga åt henne att va tyst, vart så ställd av att man kunde ha sån press på sin unge. Att tävla är en tävling det är klart, men att skrika på sitt barn sådär är inte okej. Efter hon hade hoppat och det gick bra var föräldern glad såklart, men några minuter efteråt så gick det inte bra för deras lag i lagklassen. Då började föräldern gå runt och sjunga ''det är en skit dag i dag tralala.'' Ja jag vet inte ens om det går att beskriva hur chockad jag blev. Ännu en gång hade jag god lust att gå fram och säga ifrån. Idag ångrar jag att jag inte gjorde det, men hade inte tillräckligt med mod just då, och orkade inte hamna i någon slags diskution.
Om mina föräldrar hade skrikit negativa saker till mig utanför banan när jag tävlade hade jag gått ut från banan. Tävling ska ju vara roligt, ''huvudsaken du har roligt'' har alltid min pappa och mamma sagt till mig när jag tävlat. Det var så klart ett plus om det har gått bra, om jag blev placerad osv men att ha kul var ändå det viktigaste med tävlingen. Jag tycker att det är så illa att man kan bete sig sådär mot sin dotter. Det är fel helt enkelt. Ne fy, blir irriterad av att bara tänka på det.
.
.
.
En bild från ponnytiden. Bild tagen i Piteå, ponnyn Robin Hood.
Helgens hemma tävlingar
Det finns så mycket jag vill skriva om nu, men jag börjar nog med att skriva om tävlingarna i helgen. Men innan jag börjar måste jag bara säga att jag är så lyckligt lottad att jag har sån underbart fin unghäst. Oj så lycklig jag är!
.
Lördagens 1m: Har aldrig varit så nervös som jag var då, skakade och kände hjärtat i halsgropen. Jag sa till och med att jag inte visste om jag skulle hoppa, jag skulle börja hoppa ettan sen kanske jag skulle gå ut. Men det vände på banan, 1an gick bra, sen fortsatte hela banan med att jag backade in Cosmo i varje hinder, men med Cosmos inställning gick det. Han hade en positiv energi och hoppade hur jag än råkade lägga honom. Han skötte sig strålande med andra ord. Slutade med 4 fel på andra hindret, på grund av att jag la honom i botten. Men jag var så nöjd. Och när jag kom ut från banan så släppte all nervositet, all min rädsla och tårarna började rinna, och jag hade äntligen klättrat över ännu rädsla. Känslan jag hade efteråt är som obeskrivlig. Cosmo var bäst och jag kunde inte känna mig mer nöjd.
.
Söndag: 1m: Var mindre nervös till den här klassen, red fram Cosmo på framhoppningen. Gick bra ett tag tills han började sparka i vartannat galoppsprång. Jag red fram honom varje gång han sparkade men så fort jag samlade ihop galoppen igen började han bocka och sparka. Men jag hoppade fram och det gick bra på hinder. Svårigheten var att hitta rytmen bland alla dessa bockningar och sparkar som han gjorde.
På banan började jag med ettan, märkte då att han inte riktigt var med mig, så han petade första bommen, vände upp mot 2an, kom jätte nära, blev ett pet där också. Sen var det en böjd linje till 3an. Fick inte med mig Cosmo på vänster sidan så han sprang helt enkelt förbi hindret, vilket han aldrig har gjort förut. Tog om det med lite osäkerhet och började backa, han stannade igen. Efter de stoppet började jag tänka, hur rider jag egentligen, såhär kan jag ju inte rida? Tog till mina horn och det var då han började hoppa. Jag kunde rida precis som jag hade ridit honom tidigare innan olyckan. Jag måttade inte sprången utan jag red bara på, han hoppade super fint. Stora luftiga språng och rättade sig bra över dom han kom lite fel på. Sista linjen kom och han hoppade super på första oxern, och mot sista hindret (räcke) blev han lång, och vi tog med oss det i hoppet. Han rev. Men när jag gick ut från banan var jag glad. Jag var glad att Cosmo sa emot & stannade, för om han inte hade visat att det inte gick med att backa på varje hinder en dag till så hade jag garanterat aldrig ridit så bra på resten av banan.
Så man kan säga att Cosmo var klok och visade mig att jag måste börja rida igen. Han ställde upp för mig till 110 procent dagen innan då jag var jätte nervös och la honom nära hela tiden så jag kan inte begära att han skulle göra samma sak en dag till. Jag är nöjd över helgen. Trodde aldrig jag skulle vara nöjd över så många fel men det är jag. Tack vare att det blev som det blev kunde jag släppa min nervositet och tankar och börja rida som jag gjort tidigare istället. Cosmo gav mig helt enkelt ett wake up call. Ibland så räknas inte felen som man gör, det viktigaste är ändå känslan & att man vet varför.
.
.
.
Ni får ursäkta skenkel läget på bilden, han höll på att hoppa mig ur sadeln, haha.
Då var det dags igen
Förberedelserna för tävlingen i helgen är klara. Första tävlingsdagen är väl snart förbi. Jag har haft otur och fått köra bil i stan istället. Men imorgon är det dags, tanken är att starta 1m som sagt. Får magknip men jag vill lyckas så måste försöka. Så ikväll är det fullt upp, packning, dusch av häst, motion, Mockning, smörjning osv. Mycket att stå i alltså! Samtidigt så ska jag hinna fara på Ryttarfesten ikväll också. Blir en fullspäckad kväll med andra ord! Annars är vädret med oss, strålande sol! :)
.
Mycket jag inte ha berättat
Som sagt är det fullt upp med körkortet just nu. Förra veckan fick Cosmo gå varann dag för att jag skulle ha möjlighet att hinna med all teori osv. Tisdagen förra veckan var jag borta 06.00-22.00, såna gånger är det guld värt att ha en pappa och mamma som kan fixa foder och mockningen. Cosmo har alltså börja stå inne på nätterna nu. Dom går fortfarande på bete på dagen men vi har flyttat över dom till en annan hage. Ingen tvekan om att C har njutit på betet, och med det kommer en snygg kulmage haha, Sötskit! Men som jag skrev tidigare så är det tävling till helgen. Har lite delade tankar om det men det kan gå, inget är omöjligt! Och ibland finns det bara en sak att göra: övervinna sin rädsla!
Fullt upp
Cosmo trimmas, jag pluggar på körkortet för fullt. Där av min frånvaro. Men C går bra nu, Boberg kommer i eftermiddag för att sko om honom och tanken är väl att fara upp och hoppa lite ikväll.
Heja Sverige
Sverige är vidare i laghoppningen! Roffe satte sista nollan och ännu en gång under en stor press, vilken man! Tråkiga med det hela är att jag missar morgondagens hoppning. Men får ta och klicka in på svt play när jag landat hemma igen. Heja Sverige!!
4 Augusti - Ett lyckat hopp pass
Igår fick Cosmo en vilodag. Jag passade på att stanna i stan och ha lite trevligt på annat håll. Idag blev det ett hopp pass på ridhuset, ingen tränare och ingen som hjälpte mig. Precis vad jag kände för. Red dom omtalade bommarna på 2.20 som uppvärming sen hoppade vi en linje på en låg höjd. Avslutade passet med en bana med 3 hinder + bommarna. Hinderna låg väl på 80 kanske och en oxer på 1m. Allt flöt på och Cosmo tog i från ''tårna''. Hade glömt bort hur härligt det känns när vi får till ett bra språng. Det går ännu mer framåt!!
.
Har även anmält mig till Vännäs storhäst tävling 16-18 Augusti. Anmäld 1m-1.05. Men har inte tänkt stressa med något och om jag inte känner mig redo så kommer jag inte hoppa utan antingen får Carro hoppa honom eller så stryker vi oss bara. Bara hålla tummarna att min hjärna inte stoppar mig!
.
.
Lilla sparv
Cosmo har verkligen mognat på sistone och han börjar förstå vad respekt är, haha. Nu står han lös, snällt i gången när jag gör iordning honom. Väntar på att få gå ut från boxen. Och tanken av att bara gå över mig finns inte där längre! Riktiga framsteg som är underbart att märka av. Ridningen idag blev en sväng upp till slingan igen. Han skötte sig bra men var lite stökig i munnen när jag bad honom korta galoppen, ett tecken på att han inte riktigt orkar. Han drar även ner huvudet efter ett tag då det börjar ta på i bakkärran, men jag klagar inte för han jobbar på så bra just nu, och positiv är han också! Finaste Cosmo!!
Ett steg längre mot målet
Efter olyckan så tappade jag känslan om hur underbart det var att hoppa, ett tag kändes det som att jag aldrig skulle kunna komma tillbaka. Men man ska inte ge upp!! Jag har kämpat på och bearbetat det djupt nog nu. Nu försöker jag se framåt och idag for jag upp och hoppade själv på stora banan. Började med att jag hoppade en linje oxer, oxer på 40 bara för att få in känslan. Cosmo lyssnade super bra och balanserade upp sig jätte bra på bak. Efter några gånger med flyt höjde jag oxern och byggde om andra oxern till ett räcke. Slutade med att jag hoppade oxern på 90-1m och räcket på 80 & det bästa av allt var att jag kände flytet och jag kunde rida utan att spänna mig och tänka dåliga tankar. Jag är så glad och Cosmo var super fin! Det är en sån underbar känsla när allt går framåt!
.
