Då har vi anmält oss till Skellefteås tävlingar om 2 helger, dock blir det bara en dag då boxarna var uppbokade. Men känns riktigt kul! 1m är klassen än så länge, får se om han förvånar mig med en super fin runda, då kanske vi provar oss på 1.10. Vi får helt enkelt se, mitt hjärta.
GÄVLE Malla Lundberg är 13 år, väldigt sjuk och väldigt stark. Under hela sitt liv har hon kämpat mot ständigt nya, snabbt växande tumörer. Hittills har hon tio operationer bakom sig. Två gånger har hon förlorat allt hår. Hon har alltid ont.
.
I helgen tävlar hon som yngsta deltagare i Gävle ryttarsällskaps elitlagstrupp på Bilmetro Horse Festival.
Hon rider hästen Callaway, eller Calle, som är väldigt stor, även för att vara just en stor häst, 183 centimeter. Det är ovanligt att en så ung ryttare tävlar på en stor häst.
– Jag har haft två ponnyer innan. Sen fick jag största hästen i stallet. Perfekt, säger Malla.
Men hennes hjärnkirurger och neurologer i Uppsala är inte överdrivit förtjusta i Mallas stora kärlek till hästhoppning.
Mallas skallben är lappat och lagat flera gånger efter att tumörer växt ut genom benet och ”ätit” hål. Hennes öra är återuppbyggt efter att hörselgången kollapsat av tre tumörer. Men Malla har sin egen livsfilosofi.
– Jag dör hellre på hästryggen än i en sjukhussäng. Då har jag ju i alla fall levt och fått göra det jag älskar.
Samtidigt är det väl känt inom vården att djur är bra rehabilitering.
– Vi hade nog inte skaffat den första ponnyn om hon inte varit så sjuk. Vi såg hur hon levde upp. Och med hästarna kan hon bara vara tyst, behöver inte säga eller förklara något när det känns jobbigt. Och när hon har legat på sjukhus eller varit sjuk hemma så är det för att vara tillbaka i stallet hos hästarna som hon har kämpat för, säger Mallas mamma Linda.
Det var när Malla just hade fyllt ett år och tagit sina första steg som Linda kände en ärtstor knöl bakom hennes öra.
På BVC fick föräldrarna beskedet att alla barn hade körtlar som svällde då och då och att det inte var någon fara. Men knölarna blev fler. På barnkliniken kunde läkarna inte förstå vad det var.
Linda såg att Malla hade ont. Hon slog sig på halsen, ojade sig och satt och gungade fram och tillbaka. Men läkarna sa bestämt att Malla knappast kunde ha ont av knölarna.
Men till slut lämnades Mallas fall över till Akademiska sjukhuset i Uppsala, där fler symptom upptäcktes.
Små tumörer spred sig likt bläckfiskarmar utanpå Mallas skalle. Det visade sig att tumörerna visserligen var godartade, men växte på nervbanorna där de gjorde stor skada och gav Malla svåra smärtor.
Tumörerna spred sig från skallen, ner under nyckelbenet, mot hjärtat. Några växte in i halsen och täppte till svalg och andning. Läkarna kunde till slut konstatera att Malla hade neurofibromatos, även kallad von Recklinghausens sjukdom.
Sedan dess har det blivit tio operationer. Den största för några år sedan då Malla fick en stor cysta på lillhjärnan som buktade ut ”som en ägghalva” i nacken.
Eftersom lillhjärnan styr motorik och balans kunde Malla då varken gå eller stå och hade svår yrsel. Hon tog sig inte till skolan men hon kämpade för att sitta på sin ponny.
– Hästarna bryr sig inte om om jag är sjuk eller inte. De förstår inte sånt, de bara finns där, säger Malla.
Hon tränar sex dagar i veckan om hon klarar av det. Ofta är hon i stallet även den sjunde dagen.
Det senaste året är det första operationsfria året sedan den första operationen. Men mediciner måste hon ändå äta hela tiden. Hennes hår har växt ut och på ytan ser hon ut som vilken frisk 13-åring som helst. Men kanske har den ständiga kampen gjort henne visare än många jämnåriga. För två år sedan fick hon även diagnosen skolios.
– Du vet, jag kan bara tänka på att försöka leva i dag. Just i dag är det ganska bra, men jag har bra och dåliga dagar. De dåliga kan jag inte göra någonting, säger hon medan Calle buffar på henne för uppmärksamhet.
Ett tag var prognosen att hon nog inte skulle klara av högstadiet, men hon kan snart lägga årskurs 7 bakom sig. Drömmen är att gå ridsportgymnasiet i Strömsholm.
– Det siktar jag på, säger hon och ler.
Just nu väntar hon på ytterligare en hjärnröntgen efter att ett nytt litet hål på sidan av skallen har upptäckts. Men Malla väljer att tänka på helgens hopptävlingar i stället för sjukdomen.
– Det är första gången jag hoppar nationellt. Jag ska hoppa 1,10 och 1,20 på torsdag, 1,20 på lördag och 1,25 på söndag. Det känns ganska högt. Nu tävlar jag med vuxna, det är mer på riktigt. Men jag är inte nervös. Jag vill bli bäst, helt enkelt.
Kommit upp till 3dm snö här nu.. Jag som tyckte de var så skönt att bara kunna rida i väst och ridbyxor.. Kollade till Cosmo i hagen vid 6, en blöt men glad häst stod och kollade på mig. Blev ingen ridning idag, blir imorgon. Nu ska jag dricka kaffe och mysa ner mig i soffan. . .
Hästarna har fått en ny vän i stallet som sagt. Cosmo har verkligen kul med honom, dom springer på var sin sida av staketet och busar med varandra. Retas med varandra genom att bita varandra på halsen och i grimmorna. Cosmo är verkligen öppen när det gäller andra hästar. Han ska alltid hälsa och är så himla nyfiken på varenda ny häst han träffar och alltid lika busig. Han är verkligen ett bustroll.
Igår tog jag en helbild på Cosmo igen. Han har fortfarande lite kantig rumpa och smal hals men det tar sig dag för dag. Har inte börja galoppera än men nu travar jag iallafall som vanligt igen. Känns bra att va ett steg närmare allt! . .
Ett minne för livet, jag hade världens finaste ponny en gång i tiden.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
En känsla som jag aldrig kommer kunna beskriva nog. En jag delade dagarna med i 5 års tid. Min vackra Robin var du en gång i tiden. Jag ljuger om jag säger att jag inte saknar det/dig. Ett minne för livet som alltid kommer finnas där. Det finns som inga ord för denna ponny. En underbar saga som tog slut. I mitt huvud hör jag fortfarande. Erika Lilja och Robin Hood. Kommer aldrig kunna förklara nog.
Nu är det sista dagen jag har Bosse, känns riktigt tråkigt. Hade gärna ridit honom mer. Imorgon beger jag och pappa oss till veterinären med Cosmo och jag hoppas verkligen att det inte är någon större faram, håll en tumme för honom ni också. Håller just nu på att samla kraft för att gå till första stallet. Fryser, har ont i huvudet och är riktigt trött. Igår satt jag och Micke och gjorde en film på Bosse på hans dator. Vart faktiskt rätt bra. Fick även med en av hans protester som han har gjort några gånger med mig dom här veckorna jag ridit honom. Ni kommer se själva. Varsågod och kika! Det här är fina Bosse.
Det första inlägget jag gjorde 2011 om Cosmo såg ut såhär: ''Vilken duktig liten! Cosmo skötte sig perfekt idag, inga sparkar, bockningar på hela ridturen! Framstegen kommer snabbt.. lille fina C!!'' När vi köpte Cosmo hade han en tendens till att bocka och sparka så fort man la till skenkeln, han gick aldrig fram för skenkeln som jag ville. Man kunde kalla honom en skenkeldöv åsna vissa dagar. Men då kom den där dagen då jag skrev det där inlägget. Minns det så väl. Var helt chockad av att han inte hade gjort några dumheter. Hade fortfarande kvar Robin. Cosmo visade vad han gick för när han gick efter Robin över vattenmattan för första gången den 6 Januari. Cosmo tappade sko efter sko. Den 12 Januari skrev jag i min gamla blogg att jag hade haft Cosmo i 1 månad. I mitten på Januari fick Cosmo en vila då han fick bearbeta allt som hänt. Cosmo fastnade i en snöhög med frambenen när han lyckades gå ut från hagen. Saknade att träna. Robin gick i ''pension'' från hårda träningen, han var bara med på liljaridningen. Hade praktik hos Carro. 27 Januari skrev jag ett inlägg om att Cosmo var nära på att bocka av mig hela ridturen. Skrev ett inlägg den 30e Januari där det stod bland annat. '' Bästa gången i ridhuset hitills, frambjudningen var så mycket bättre! Slutade med att vi hoppade en bana på 3 hinder. (Något som han inte orkat tidigare.)''
.
.
.
.
.
.
Februari. Hade mycke problem med täcken, alla blev sönder bitna. Började känna att Cosmo började bli lite starkare. Hade kvar Robin, red honom mest hemma. Den 2 Februari ''Ska jag skratta eller gråta? Igår fick Cosmo tillbaka framskon.. idag kastar han av sig en baksko.. vilket jävla helvete det här med skor är nu...'' Den 6e Februari provreds Robin av några intresserade. Började planera att jag och Cosmo skulle vara med på blåbärshoppningen som var den 20e. Fick draghjälp av Emma som hoppade Racer. Han hoppade en oxer för första gången, överhoppade sig en hel del. Stegrade över med en häst. Den 15e var jag och Cosmo med på våran första seriösa hoppträning för tränare. Blev erbjuden att tävla Mindy i Umeå i Mars. Jag och Cosmo deltog i våran första tävling den 20e Februari. (blåbärshoppning) höjderna 50 & 60 cm. Cosmo tog inte vänster skenkel och fortsatte med sina bockningar. Mamma kallade Cosmo åsnan. Jag for till göteborg horse show med liljaridningen och fick ny motivation till ridningen.
.
.
.
.
.
.
.
.
Mars. Började longera Cosmo med inspänning. Gav resultat och han kändes finare än på länge. Robin gick stora nyby hemma, ingen riktigt träning. Tävlade Mindy i Umeå, nollade 1m, 4 fel 1.10. Robin var super pigg. Såg Cosmo stå och njuta av solen i hagen. Cosmo visade att han hade en bra sida ännu en gång, han började få bjudningen fram till handen. Började tänka tillbaka på jag och Robins tävlingsår. Hade inte samma motivation att rida honom nu när jag hade två hästar. Han kom i andra hand mer. Cosmo började få lite bättre bjudning i ridhuset. Cosmo fortsatte longeras några dagar i veckan. Tog med Robin på Liljaridningen, hoppning. Han trivdes som fisken i vattnet. Cosmo gick omkull över ett hinder, dock ingen skada men han vart omskakad av händelsen. Cosmo vidare även att han också kunde vara pigg och glad. Cosmo fick en lekboll i boxen, något som var uppskattat på många vis.
.
.
.
April. Cosmo var med på dressyren på Liljaridningen, han bockade hela tiden och ville inte alls göra det jag krävde. Min kompis Emma började rida Robin några gånger i veckan. Cosmo var med på sin andra Busterträning, bjudningen började bli mycket bättre. Emma red Robin på Liljaridningen och var överlycklig. Jag red Cosmo, han protesterade i högervarv. Började ha svackor med Cosmo. Saknade att inte kunna tävla med Robin. Cosmo fick 2 veckors vila.
.
.
.
.
Maj. Cosmo fortsatte utvecklas. Han började få mer muskler och resten av kroppen började växa till sig med rumpan. Han är fortfarande segare på banan än när jag rider ut. Var med på liljaridningen. Var titthinder med men inget som han brydde sig om. Gjorde ett eget dressyrprogram på liljaridningen som jag red med Robin. Han var underbar. Emma fortsatte ha honom på hopplektionerna. Började tänka hur tur jag har haft när det gäller vilka hästar jag har. Anmälde mig till en klubbtävling med Cosmo höjderna 70 & 80 cm den 6 Juni.
.
.
.
.
.
.
Juni. Hästarna släpptes på bete. Dom var överlyckliga. Började känna en vilja i Cosmo som jag inte känt förut. Deltog i våran andra tävling, (våran första ute). Nollade både 70 & 80 cm. Kände stor glädje. Red min sista ridlektion med ridgym på Robin. Sökte hästjobb nere i Skåne(fick det inte). Uppskattade mina djur mer än någonsin, båda gick super.
.
.
.
.
.
.
Juli. Insåg hur mycket Cosmo hade utvecklats under en sån kort period. Började planera att tävla i Vännäs på en större tävling. Var i sandtaget med båda hästar. Emma red Robin och jag Cosmo, Robin var övertaggad och Cosmo älskade det. Fick en bild av Cosmos gamla ägare på när Cosmo var lite mindre med sin bror Cardigan. Cosmo älskade sommaren. Jag och Cosmo hoppade våran första 1m bana hemma på stora ridbanan. 30 Juli debuterade vi 1m i vindeln med 11 fel. Var tänkt att vi skulle vara med på 4års men det blev inställdt.
.
.
.
.
.
.
Augusti. Cosmo slutade med att protestera som förut men fortsatte med bockningar. Nu av all energi. Tränade för Eva Jonsson med Cosmo. Den 12 Augusti såldes Robin. Det var det jobbigaste jag gjort. Att skriva på papperna och veta att efter det var allt över efter 6 år tillsammans. Red Cosmo till sandtaget. Anmälde mig till Vännäs tävlingar och hoppade 90 & 1m. 4 fel i 90 & 8 fel i 1m. Dagen efter hoppade jag även en till 1m som slutade med noll fel och en fin häst. Fortsätte träna för Eva. I mitten av Augusti bestämde jag mig för att göra den här bloggen. Bloggen som bara skulle handla om hästar, Cosmo.
.
.
.
.
September. Red markarbete på ridanläggningen. Cosmo visade mer och mer att han tyckte hoppning var roligt. Han började visa energi på ett helt annat sätt. Bestämde mig för att tävla på Surf. Fick även göra övningar som jag inte trodde vi skulle klara. Jag tänkte mig fortfarande Cosmo som okunnig och med ingen hinderkänsla men jag hade fel.
.
.
.
.
Oktober. Moa fick provrida Cosmo. Började hoppa banor på 1m allt mer. Eva tyckte han var mer 5-6 år än 4. Såg på KG Svensson på norrmalm och fick ny inspiration. Började träna Cosmo allt mer från marken. Var med på Busterträning för första gången på några månader. Fick höra fina ord. Köpte mig en riktigt longeringsjord. Fick en period då jag saknade Robin som min egen häst. Allt gick bara framåt. Han började visa när han tyckte något var roligt. Bockade ofta och pep till lite då och då när han inte kunde hålla benen i styr av all energi.
.
.
.
.
.
.
.
November. Anmälde mig till sista tävlingen för året. Hade 4 fel på första hindret första dagen. Gick en fin nolla andra dagen. Jag kunde inte ha slutat tävlingsåret bättre. Blev en veckas vila i mitt av November då mitt revben hade fått någon smäll. Insåg hur fin häst jag hade fått. Han lyckades med att förstöra ett täcke totalt. Dåligt underlag, vart lugnare ridning en period.
.
.
.
.
.
December. Fortsatte vara hårt ute. Blev mycket ridning i ridhuset. Cosmo Vaccinerades. Brydde sig inte alls. Gjorde årets första plumsning. Cosmo galopperade med öronen spikrakt framåt, han älskade det. Tränade för Buster. Kom en hel del snö. Äntligen kunde man rida normalt, men det höll bara ett tag. Sen vart det hårt igen.
.
.
.
.
.
.
.
Under det här året kan man inte annat än säga att både jag och Cosmo har utvecklats. Det här är verkligen ingenting jag ångrar. Jag är en lycklig hästägare och att få se utvecklingen steg för steg är verkligen något jag lever för. Ett år med Cosmo. Ett underbart år, och fler ska det bli!
Mer snö ligger på marken dock ingen sol som lyste idag men jag är glad ändå! Men det får gärna hålla sig runt 10 grader kallt och inte 20-30 minus. Hästarna är ute och allt i stallet är klart nu ska jag göra mig redo för jobb halv 2. Eftersom jag har turen att äga en bra mobil med bra kamera får ni lite bilder från morgonen. Ha en bra dag!
-
