Har fört över massor av bilder från mobilen till datorn och hittade en film på Cosmo när jag tränar lydnad från marken förra vintern. Det är väl egentligen bara jag som vet hur Cosmo är som individ. Om jag skulle förklara honom med 4 ord så är det, Envis/bestämd, liten, stark personlighet & självsäker. Med ''liten'' menar jag att han är som ett litet barn i huvudet. Ett rätt bra exempel på det är när Marita skulle ta in hästarna en kväll och Robin och Cosmo kommer springades mot henne. Robin börjar bromsa in 10 meter innan henne, men Cosmo fortsätter och galoppera tills det är 3 meter kvar & sen ska han då sakta av sådär snyggt som Robin gjorde. Men när han ska bromsa inser han att backen lutar och att han inte kan få stopp på benen, så han sätter sig på rumpan och glider mot Marita på det blöta gräset, haha.. Ja, det är typiskt Cosmo. 

 

När han just hade kommit till mig som 3åring var han extremt bra på att bara gå över en. Han såg mig inte som någon ledare, utan körde över mig när han ville. Så jag insåg efter ett tag inte kunde ha det så. Han var ju inte bara så mot mig, utan mot alla andra i stallet också. Så jag började gå promenader där jag enbart tränade på lydnade från backen. Började med att han skulle stanna när jag stannade & att det var jag som gick först inte han. Från början fick kedjan hänga under hakan på honom då han var expert på att bara gå, spelade som ingen roll vad man gjorde, om han gick då gick han och man gled bara efter om han hade bestämt sig. Men efter 3 dagar med träning så kunde jag gå med honom i vanligt grimskaft och han höll koll på mitt kroppspråk hela tiden. Rätt häftigt faktiskt. 

 

Och efter det byggde jag bara på saker som skulle få honom att lyssna på mig och inse att det var jag som var hans ledare. På filmen har vi tränat ca 2 veckor på att rygga när jag lyfte upp fingret, och bara några få dagar på att han skulle flytta rumpan. Han gör det bra. Jag är så kär i den där i individen! 

 

 

 

 

 

Det som också är så häftigt är att ingen annan än jag och min pappa kan göra det här med Cosmo på samma lätta sätt. Egentligen förstår jag inte hur pappa kan ha ett sånt band med Cosmo när han oftast bara träffar Cosmo när han följer med upp på ridhuset. Men det är kul. Pappa har alltid älskat Robin (min förra) han var som en liten hund, pappa gick med honom på träningar och tävlingar utan att ens behöva ta i tygeln, han följde pappa i varje fotspår. Och nu börjar Cosmo mer och mer bli som Robin. En underbar känsla att se en del av Robin i Cosmo.