Jag vet inte hur många gånger jag tänker tanken att jag ska skriva om Cosmo men när jag väl ska sätta mig ner och göra det har jag inte orken att skriva det jag verkligen vill. Verkligenheten om hur mycket tid jag spenderar med Cosmo tar över bloggen, spenderar hellre flera timmar med Cosmo istället för att sitta här och försöka knepa ihop allt jag vill ha sagt, men jag ska nu göra ett försök. Jag ångrar att jag inte tar tiden åt bloggen på kvällarna och skriver dag för dag vad Cosmo gör för framsteg, vilka bakslag vi får hit och dit, hur vi i stallet gör ändringar osv. Men ska nu för min egen skull skriva en del av allt som har hänt. Oturen som har tagit oss. 

Kan börja med att skriva att oturen har slagit till i år igen. I börjar på sommaren gjorde vi vår bästa tävling någonsin i Övik, Cosmo var helt otrolig. Går inte ens att beskriva med ord, 3 nollor av 3 möjliga. Hoppade som aldrig förr. Efter den tävlingen var det tänkt att vi skulle åka till Nordmaling. Men istället så rev Cosmo & Sonat hagen imellan dom och Cosmo fick en spik igenom bogen, rätt så djupt sår. Veterinären fick komma och han fick en drän in i benet som skulle få svullnaden att gå ner. Efter 2 veckor var vi tillbaka igen, men Nordmaling blev inte av. Började rida igång honom igen, samma fina häst med positiv vilja. Men det gick bara ytterligare 2 veckor så började han hosta & snora. Ringde veterinäerna i Vännäs. Dom sa att han kanske hade blivit allergisk och att jag skulle avvakta några veckor och hålla koll. Inget blev bättre så jag tog hem veterinärerna för att kolla på honom. Efter olika prover fick jag veta några dagar senare att han hade en förkylning i kroppen. Veterinären ville inte gå någon slags medicin utan det var helt enkelt bara att vänta ut hostan tills den gick över. Jag ställde av honom från allt. Han fick gå med sina kompisar i hagen, tog in honom och borstade honom, kollade febern varje dag men ingenting blev värre. Allt stod bara stilla. Olika tävlingar föll bort och jag missade även våran enda hemma tävling. Men det blev bättre. Veckan då jag for utomlands hade han blivit frisk igen. Han hade hostat en gång då jag var ute och skrittade veckan innan. Men inget mer. Julia tog över honom och red honom lugnt veckan jag var borta & när jag kom hem var han frisk igen. Så nu är han på G igen, men han har tappat muskler & kondition. Men vi är på väg upp igen. Det är bara jobbigt att det alltid ska vara något. Men jag är väldigt glad att har är den pigga, friska Cosmo igen. Så just nu rids han som vanligt igen & förhoppningsvis slipper vi fler svackor. Ta i trä.