Det var inte såhär jag ville att dagen skulle börja..

Jaha.. vart ska jag börja? vad ska jag skriva? hur känner jag nu?..
 
Ja, det är ungefär så jag känner nu. Fick ett samtal vid 12 idag som löd ''Hej Erika, du måste verkligen komma till stallet nu, Cosmo är alldeles blodig och vägrar gå, han har blivit ordentligt sparkad'' första reaktionen var att kolla ut i ingenstans för att sen börja gråta. Men med Moas ord tog vi bilen upp till stallet. Möttes av en Cosmo som nästan satt på baken nerför backen och vägrade gå framåt. Och som hästägare gick jag fram och tog över. Slutade med att vi fick backa honom ner för backen till stallet. 
 
Olyckan hade troligtvis nyss hänt när Madde kom till stallet då blodet fortfarande rann från såret på vänster fram. Svullnaden hade inte heller kommit än. Spolade kallvatten på såret och for sedan ner på apoteket för att köpa gasbindor. For tillbaka upp och plåstrade om honom och gav honom hö. 
 
Ikväll när vi var där igen så hade benet svullit upp mer men såret såg rent ut. Så vi avvaktar till imorgon och ser om han har blivit bättre. OM inte så kommer vi kontakta veterinären. Ursch.. mina ögon svider, det är så otäckt. 
 
Vill tacka Madde för att hon tog tiden och försökte ta ner Cosmo från hagen. Och vill tacka Moa speciellt för att hon har hjälpt mig och varit mitt stöd hela dagen.. tack, ni är för underbara!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0