På tala om tävling. För någon vecka sen var jag på Norrmalm och kollade på ponnyhoppningen. Det gick bra för Vännäs ekipagen som tog hem segern med div 2 laget, grattis till din små duktiga ryttarna! Men det var inte det som tog min uppmärksamhet mest. Det som tog min uppmärksamhet var en förälder till ett barn som skulle tävla. Föräldern till dottern stod och skrek utifrån banan. Och det var inte det glada skriket utan mer att ''rid rätt nu, du kan inte rida sådär dåligt GALOPPERA!''. Jag var så nära på att gå fram till den föräldern och säga åt henne att va tyst, vart så ställd av att man kunde ha sån press på sin unge. Att tävla är en tävling det är klart, men att skrika på sitt barn sådär är inte okej. Efter hon hade hoppat och det gick bra var föräldern glad såklart, men några minuter efteråt så gick det inte bra för deras lag i lagklassen. Då började föräldern gå runt och sjunga ''det är en skit dag i dag tralala.''  Ja jag vet inte ens om det går att beskriva hur chockad jag blev. Ännu en gång hade jag god lust att gå fram och säga ifrån. Idag ångrar jag att jag inte gjorde det, men hade inte tillräckligt med mod just då, och orkade inte hamna i någon slags diskution. 

 

Om mina föräldrar hade skrikit negativa saker till mig utanför banan när jag tävlade hade jag gått ut från banan. Tävling ska ju vara roligt, ''huvudsaken du har roligt'' har alltid min pappa och mamma sagt till mig när jag tävlat. Det var så klart ett plus om det har gått bra, om jag blev placerad osv men att ha kul var ändå det viktigaste med tävlingen. Jag tycker att det är så illa att man kan bete sig sådär mot sin dotter. Det är fel helt enkelt. Ne fy, blir irriterad av att bara tänka på det.

.

.

 

.