Efter olyckan så tappade jag känslan om hur underbart det var att hoppa, ett tag kändes det som att jag aldrig skulle kunna komma tillbaka. Men man ska inte ge upp!! Jag har kämpat på och bearbetat det djupt nog nu. Nu försöker jag se framåt och idag for jag upp och hoppade själv på stora banan. Började med att jag hoppade en linje oxer, oxer på 40 bara för att få in känslan. Cosmo lyssnade super bra och balanserade upp sig jätte bra på bak. Efter några gånger med flyt höjde jag oxern och byggde om andra oxern till ett räcke. Slutade med att jag hoppade oxern på 90-1m och räcket på 80 & det bästa av allt var att jag kände flytet och jag kunde rida utan att spänna mig och tänka dåliga tankar. Jag är så glad och Cosmo var super fin! Det är en sån underbar känsla när allt går framåt! .