Dags för en uppdatering. Cosmo mår bra, jag mår bra. Han har fått en liten kulmage och jag klandrar honom inte! Ridningen är inte den vanliga men jag rider det gör jag och mer och mer. Förra veckan tog jag tag i mig själv och red markarbete på stora ridbanan. Slutade med att jag skrek på mig själv (i huvudet) att jag inte kunde vara en fegis längre. Hoppade ett räcke med en bit mur under, på 70-80 cm 3 gånger. Första gången efter kraschen. Ska inte ljuga för er, mitt hjärta slog hårt och snabbt och jag hann tänka tusen saker innan vi var över första gången, men Cosmo positiv och glad! Det enda jag kan göra är att jobba vidare där vi är just nu, förr eller senare kanske vi är tillbaka. Men det ska vara kul att hoppa!! Och kan inte påstå att det inte var det, jag älskade/älskar det bara det att rädslan finns där. 

.

.