.

När Cosmo vart skadad så tappade jag lite hopp om att kunna tävla något alls detta år men det verkar som det blir ett tävlingsår för oss ändå, känns riktigt kul! Trodde också att det bara var att börja om från början när han kunde ridas igen men vad fel jag hade. Visst hade han tappat muskler, och visst var det massor av skritt och trav i början men jag trodde att han skulle ha tappat så mycket av vad han hade lärt sig innan men jag hade fel. Han kan allt som han kunde innan han har bara inte den där orken till att göra allt ännu, något som är ganska uppenbart. Det som får mig att le mest är att det aldrig har gått dåligt att rida nu på slutet. Han går som en klocka varje dag och jag får alltid ett stort leende efter varje ridtur. Han är så lyhörd och så fin, det är som att dansa fram. Han är busig, han är pigg och han är glad över att lyckas. Jag kan inte säga mer än att jag är glad att jag har honom! Har aldrig varit med om en sån hinderklok och lydig häst någongång. Han är verkligen positiv till allt!

.

.